Jag kände att jag inte fick skriva av mig, finns något kvar i mig som ligger och skaver.
Det gör så fruktansvärt ont i mig, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner en våg i kroppen, en våg av tårar som vill fram som inte lyckas bryta ut. Jag blir så sur på mig själv att jag inte får ur det längre.
Vill bara sitt och stor grina, jag behöver det verkligen för att kunna slappna av.
Jag har i så många dagar nu försökt att skada mig själv, närmar mig med en tänd cigarett men något i mig säger nej.
Likadant med rakblad, jag blir frustrerad.
Jag mår inge bra och ingen i min närhet kan se det på mig.
Iofs, efter så många år kan man faktiskt dölja det. Jag har iaf lärt mig det och det verkar fungera.
Men jag vill att någon, någon gång ska märka det och bara krama om mig.
Men det är väl bara en dröm. Jag vill så gärna dricka i helgen. Men kan inte för Jaffa kommer och jag har inga pengar förrens den 23:e typ :/
Hoppas jag inte bryter ihop då, kommer skämma ögonen ur mig då.
Den enda jag typ kommer känna är Andreas om inte Emelie kommer.
Kan inte gråta bland främmande människor.

Jag vill här ifrån nu, snarast.