Snälla, säg att solen går upp trots molnen.

Idag var det en hemsk dag, hatar det.. Sitter ensam hemma nu eftersom syskone sover hos pappa varannan Onsdag. Det är som dagarna jag kan göra vad jag vill och bara koncentrera på mig och Klara, min skatt<3
Idag var jag även på EVK möte, hatar idiot rektron. Jag bröt ihop, jag stor grina framför rektorn,Rolf,kuratorn och Shakuntala. Jag såg Rolf´s blick. Jag såg att han vill ha mig kvar i klassen till studenten. Han är en underbar person. Rektorn upprepar orden gång på gång att jag har ett val, att hoppa av 3:an nu och sen börja 3:an igen till hösten. Men det vill inte jag. Jag vill ta studenten med min klass, med Jessica,Elin och Jessica. Det är dom som har hållt mig kvar i skolan. Om jag inte hade så underbara vänner i skolan så hade jag hoppat av efter att Emma hade blivit utkastad. Men jag var kvar och stod ut, trots all press man får av skolan. Jag tar åt mig extra mycket och klarar till slut inte av att göra läxorna. Det var likadant i 9:an. Jag var sååååå nära att bara bryta upp allt och skita i att börja Gymnasiet. Men jag vill inte göra mamma eller pappa besvikna, vill inte visa att jag är svag. Som jag egentligen har varit sen första dagen jag börja skolan. Sen första dagen på Dotteviks skolan. Jag känner att jag fortfarande behöver gråta och har mycket tårar kvar. Tag gode gud att jag ska iväg på Fredag, bara träffa massa folk som jag älskar och som bryr sig om mig.
Rektorn frågar förut "Tror du att du har borderline?" Jag bara "eeeh, neeh"
"Men man kan tro det när man träffar såna som har det, man kan tro att man har dom symptomen själv som dom har"
Hatar henne, idiot. Så säger hon åt mig att jag ska träffa såna som gör mig glad.
Och Emelie och Maddis gör mig glada, rektorn misstror alltid en massa skit. Hon tror fan att man går på knark för man är över energisk. SKJUT HENNE? Tack.
Jag tror jag ska ge min blogg till Rolf så får han läsa och få lite förståelse för varför jag mår dåligt.

Han,Monica och Jenny-Anne är dom enda lärarna jag litar på. För dom har visat att dom bryr sig. T.ex. den gången då tanten i caffeterian hade sett min arm efter att jag hade skärt mig en gång. Det var i våras, då tog Monica tag i mig och kolla på mig med ledsna ögon och berätta att hon bryr sig och att hon länge har sett att jag inte mår bra. Och att hon förstod varför jag inte orka med skolan. Hon sa även att om jag ville ha hjälp med att få tag på hjälp så skulle hon hjälpa mig, men just då varjag blind och ville inte. Jag förstod inte hur allvarligt mitt mående var som det egentligen är.
Just nu vill jag att Emma ska komma så jag får någon att prata med, Klara ligger bara och sover, det är ju inge kul.
Men nu ska jag kolla lite på Disney Chanel...

Puss


Kommentarer
Emelie

Vilken idiot till rektor. Försök att inte ta åt utav det. Du är stark, annars hade du aldrig stått där du är idag. Visa din styrka, den finns inom dig. Jag tror på dig, jag finns vid din sida. <3

2009-01-21 @ 18:10:48 | http://withoutherwings.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback