The ugly truth, en väldigt bra film. Den är härlig och man blir glad och bara sådär "ååh" typ. Eller vad man ska säga, men en sak jag fundera på när jag såg på den. Det där med kärlek, tänk att vissa tjejer och killar har en lista på vad ens partner måste gilla och hur den ska ser ut. Jag fattar inte? Vad är det för idé? Varför inte riva isönder den listan och leva livet, gilla dom man träffar och bara va! Lixom, det bevisar lite i slutet att man även kan falla för det motsatsa mot vad man gillar. Det finns en text "Jag trodde min drömtjej var smal,blond och hade stora bröst. Sen när jag väl träffa henne var hon tjock och var brunett. Men jag älskar henne för den hon är!" Tänk om alla kunde tänka så? Istället för att vara så jävla ytliga hela jävla tiden. Jag är trött på detta samhälle, varför måste man se ut på ett sätt och alltid vara perfekt och hålla vissa mått och sån skit. Hur kan man leva då? Säger som Emelie att det är bättre att säga att du är vacker till någon som BEHÖVER höra det ist för dom som redan vet att dom är vackra,snygga och söta?! Det finns så många i vår värld som har så dåligt självförtroende att dom tar självmord, alla kränker dom och om man inte ser ut på det viset alla vill att dom ska se ut som så blir man utpekad,mobbad och trackad tills man ser ut som alla andra! Tänk om alla såg likadana ut här i världen? Gick likadant klädda och såg ut på ett visst, sminka sig likadant, fixa håret likadant. Hur jävla tråkigt hade inte det varit? Well, nu har jag fått skrivit av mig lite. Jag är inte sur, behövde bara få ur mig lite ord. Idag har det varit en bra dag trots ingen sömn, sjukskriven till sista Dec och pengarna rullar inte under veckan. UNDERBART (understrucket 10 gånger till typ) Alkoholen är fixad till helgen och sällskapet med, i hope :O Haha, men det fixar sig alltid. Vad vore Arvika utan fest?? Haa? Skandal typ, usch. Nu lät jag som en fjortis. Men jaaa.

-Over and Out-