04:07
Hur ska det här egentligen gå? Min kropp börjar verkligen ta stryck, har hög feber och vill bara lägga mig ner och dö. Orkar inte leva i allt det här kaoset, hela tiden upprepar jag i huvudet "Jag har katterna till tröst och snart flyttar vi till ngt större och äntligen kan leva" Men det är inte lätt, dom tankarna dränks av all annan skit i huvudet, av minnen , av hur jag ska överleva dagen, av hur jag ska kunna sova. Osvosv. Jag är tröt på det, jag vill så gärna få ordning på mitt liv, få bort alla tankar och kunna tänka positivt hela tiden. *suck* Jag ligger här på sängen och käkar nutella, jag vet. Vet att det inte är bra att äta det bara sådär, för det är fett. Jag vet allt sånt, men min hjärna säger åt mig att göra det och jag kan inte stoppa det. Har så många gånger velat kunna spy upp det jag äter men jag äcklas av spyor, jag kan inte.. Har många gånger försökt trycka ner mina fingrar i halsen men aldrig kunnat, det gäller at ha mod till det. Jag är inte stolt över mitt missruk, över att jag äter hela tiden. Men det finns inget stopp på mig och jag försöker med allt, men detta går i perioder. Endel perioder äter jag inget och andra perioder äter jag hela tiden. Det är jobbigt, att aldrig kunna tänka klart att alltid maten kommer ligga där och skava. I alla mina år har jag alltid hört att är fet,ful och äcklig. Att jag inte borde få visas ute, att jag är en skamprick för Arvika (när jag bodde där) Att jag borde dö var en sak också, att jag inte är värd att leva. Var eviga dag i flera år har man fått hört dom orden, jag har alltid försökt visa mig stark. Folk säger att jag hittar på min deprison och att jag ljuger, VARFÖR I HELVETE SKULLE JAG LJUGA OM ATT JAG VAR DEPPIG,BLIVIT VÅLDTAGEN,ALLTID VARIT MOBBAD? I don´t get it... Vad finns det för folk? "Du började må dåligt då du började klä dig i svart!" Och denna personen anser att den känner mig? WTF, kliv fram den fega lilla kossa, jag vill veta vem du är och så jag kan säga upp kontakten med dig.

När jag satt på tåget från Göteborg började alla tankar yra omkring i huvudet när tåget börja krångla, jag ville bara hem och sova för jag var trött. Sen dök alla saker upp i huvudet igen, alla minnen och alla ord. Det lät som om någon satt bakom eller bredvid mig och sa alla saker om och om igen. Jag messade med Vernoica, och det är jag glad över för annars hade jag nog blivit hela galen av ensamhet. Kände bara hur tårarna brände innanför ögonlocken och jag ville verkligen inte gråta, till slut började tårarna rinna. Jag gömde mig så mycket jag kunde för att ingen skulle se mig, för att ingen skulle lägga märke till mig och fråga hur det var. Jag HATAR att prata med okända personer, jag menar det. Sen fick jag vänta i Skövde en stund och ville verkligen hem, sen blev det buss till Skara. Somna typ direkt när jag satte mig på bussen till Skara, var riktigt skönt men det var iskallt på bussen. Sen skulle men stå i fucking Skara i över en halvtimme och det var ca 25- och ingenstans att gå in. En jävla turk började prata med mig och jag kände mig obekväm så gick ifrån han och gick fram och tillbaka på busshållplatsen där bussen skulle gå ifrån. Jag ville så gärna skrika, slå ngt och gråta. Men jag behärska mig, till slut kom bussen och jag var inte sen med att kliva på. Det var varmt dom första 5 minutrerna men sen var det iskallt igen och hacka tänder. Gick så jävla segt till Götene, när jag väl såg ljusen på Götene. Jag har nog ALDRIG varit så glad över att se Götene. När jag kom fram till stationen så sprang jag hem, krama om Lucifer och Sunniva stenhårt. Sen kom febern och jag kunde inte sova för katterna var som små urvädet och sprang omkring överallt och bet på allt. Skulle egentligen med till loppisen idag men det blev inget, för febern skönk och höjdes. Hela tiden, och det var riktigt jobbigt. Till slut lyckades jag somna för då var katterna trötta och låg bredvid mig och sov. Sen har jag väl typ sovit halva dagen, gick upp och höll på lite. Såg att det snöade ute och suckade, sen la jag mig igen. Låg och messade lite och halvsova, sen när Ghost Hunters började så somna jag såklart. Sen har jag vaknat och somnat hela tiden fram tills nu... Och ni! Om ni inte gillar det jag skriver behöver ni inte läsa min blogg!!

-Over and Out-