Varje dag är en evig kamp,måste andas rätt,måste äta,måste sova och måste leva. Men för varje dag som går så dör en bit i mig, jag faller isär mer och mer för varje dag och kan inte hålla koll på alla bitar. Det är mycket som ligger inom mig och skaver, jag vill skrika, jag vill gråta. Gråter gör jag endast när jag är ensam och jag biter mig i handen för att inte skrika. Att jag är så dum och aldrig visar hur jag egentligen mår. Jag ska inom snar framtid genom gå en utredning. Läkaren jag prata med som bestämde det kollade oroligt på mig under hela samtalet. Hur känner jag för det? Jag är rädd samtidigt ska det bli skönt att ha på ett papper varför jag mår dåligt, varför jag är som jag är. Det blir enklare att förklara för folk hur dom ska behandla mig. -Over and Out-