Dom orden ekar i huvudet, jag är så värdelös. Jag har ingen ork till att umgås med folk, vill bara sitta inne. Men ändå, så vill jag ha sällskap hela tiden. Vill inte vara ensam, varför ska det vara så svårt för? Jag är så trött på allt och alla, får inte tag på alkohol så jag skippar morgon dagen förmodligen. Ska bara ligga i sängen ihopp om att något kul händer, hade ju velat gå ut och fira Emma. Men det verkar inte bli något för mig.. *Suck* Just nu vill jag ha Torsdag, vill ha nya sömn tabletter för propavanen fungerar inte. Är så långt nere i skiten, men igår fick jag lite ljus att hålla fast vid. Något som gav mig lite hopp om en ljusare framtid. Hoppas så innerligt, men ändå. Det är inte bra om jag hoppas för mycket. Fan!
Nu går jag och lägger mig igen, för här händer det ju inget.