Det slog mig bara sådär "Fan vad jag saknar Dumbo, vill så jävla gärna ha tillbaka han!"
Är så jävla förbannad på allt och alla, vill bara försvinna. Vill riva hela lägenheten, slå isönder saker, slå någon, skrika högt. Tårarna bara rinner och rinner, det går inte att stoppa. Visst, jag älskar alla mina katter. Men Dumbo var så jävla speciell på sina sätt. Han kunde jamma riktigt så han bara pep, hans sätt att visa att han var glad, ja gud. Det går inte att beskriva. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Det blir inte bättre av att jag får för mig att jag ser honom. Två dagar efter han dog så hörde jag hans jamning, dom andra två katterna satt jag käkade. Fick för mig att han kanske bara sov och sprang ut till altanen där transportburen stod och han var i den. Öpnnar buren och känner på täcket han låg invirad i. Men inge tecken på att han levde. Några dagar senare satt jag i köket och käka frukost och trodde att Sunniva satt i fönstret för såg en katt där och Tuffs var på golvet så ropar "Vill ni ha mat?" Då kommer Sunniva från ett annat rum och jag kollar mot fönstret och ser att det inte är någon katt där. Såg jag i syne? Eller var det Dumbo som satt där? JAG BLIR GALEN!