Vissa dagar känns det som om ensamheten ska äta upp mig. Det är många som inte fattar varför eller hur jag orkar vara sysselsatt hela tiden, men mina vänner det är för att jag ska slippa känna av min ensamhet. Medans andra säger till mig att fråga folk mer om dom vill hitta på saker, om det vore så enkelt så skulle jag göra det jämnt. Men saken är den att jag har väldigt svårt för det där. Jag vill inte vara den där jobbiga och tjatiga tjejen som folk tröttnar på. Detta är dock mina egna tankar, det kommer från min paranoida sida och jag gillar den inte. Inte ett jävla dugg! Om jag hade kunnat så hade jag gjort mer! Där är väl även ett av mina hinder till att det inte har gått något bra på förhållande fronten dom 8 senaste åren. Sedan har jag inte haft ett bra självförtroende heller, men om jag jämför nu mot för 1 år sedan. Så är jag på topp nu! Förr hatade jag mig själv, jag grät vissa nätter för jag mådde så dåligt över hur jag såg ut. Trodde jag aldrig skulle lyckas komma ner i vikt och faktiskt trivas med mig själv. Vissa dagar kanske det inte värkar som det, men jag trivs i min kropp i dagensläge . Visst, ett par kilo till vill jag ner. Men nu äcklas jag inte längre av det jag ser i min spegel. Jag har en vis person att tacka för att jag faktiskt startade denna resan och den personen har jag ingen kontakt med i dagensläge tyvärr. Men Mike! Om du skulle snubbla över detta någon gång! Så snälla hör av dig, jag vill prata med dig, tacka dig och berätta hur jag känner nu mot förr! Men nu ska jag ta min ensamhet och fortsätta kolla på film.