Då var midsommar förbi. Hade jag kul? Vad hände? Och varför står det kattungar i rubriken? Midsommar var i stora drag bra förutom att jag bröt ihop totalt, grät i flera timmar och allt gjorde för färligt ont. Det ligger fortfarande och skaver i mig, att andas gör ont. Jag vill gråta och jag vet inte hur länge till jag orkar vara här. Jag har funderat seriöst i några veckor att lägga in mig på psyk, vila upp och sen kanske få den hjälp jag behöver. Men vägen dit är lång. Min älskling,min bebis sunniva fick fyra otroligt vackra kattungar, men. Fan, detta menet. Den sist föda kattungen överlevde inte, jag gjorde allt för lilla benjamin. Som vi Kalla han, han är döpt efter benjamin syrsa eftersom han var så liten. Han orkade inte kämpa till slut så han gav upp, men är glad att hon fick iaf 3 friska kattungar.

Varje dag är en evig kamp,måste andas rätt,måste äta,måste sova och måste leva. Men för varje dag som går så dör en bit i mig, jag faller isär mer och mer för varje dag och kan inte hålla koll på alla bitar. Det är mycket som ligger inom mig och skaver, jag vill skrika, jag vill gråta. Gråter gör jag endast när jag är ensam och jag biter mig i handen för att inte skrika. Att jag är så dum och aldrig visar hur jag egentligen mår. Jag ska inom snar framtid genom gå en utredning. Läkaren jag prata med som bestämde det kollade oroligt på mig under hela samtalet. Hur känner jag för det? Jag är rädd samtidigt ska det bli skönt att ha på ett papper varför jag mår dåligt, varför jag är som jag är. Det blir enklare att förklara för folk hur dom ska behandla mig. -Over and Out-