till min mamma.

Detta är något jag har gått och tänkt på länge. Sista året när jag bodde hemma så ville jag emellanåt se hur mycket hon brydde sig (det var under den tiden jag trodde att alla i familjen såg mig som en belastning). När hon jobbade natt så när jag visste att hon strax skulle komma hem så jag la mig påklädd på sängen,utan täcke och datorn fullt igång med musik och så på och så väntade jag på att hon skulle komma hem. När jag hörde att hon parkerade bilen i carporten la jag ifrån mig telefon och blundade. Sen hörde jag mamma komma in genom ytter dörren (jag hade mitt rum bredvid ytter dörren). Efter en liten stund hör jag hur hon går in på mitt rum, stänger ner datorn och lägger en filt på mig.
Tycker det är synd att man inte ser det tidigare hur mycket dom egentligen bryr sig. Jag började inte göra det förrens jag flyttade hemifrån. Visst har jag uppskattat dom innan, men inte lika mycket som nu. När man är liten tycker man att dom är jobbiga som tjatar och har sig, men tänk om man hade lyssnat på dom? Då kanske något så enkelt som att städa hade känts lättare när man flyttade hemifrån?
I det stora hela så tänker jag väldigt ofta mina föräldrar och vet att dom ALLTID finns där och har funnits där. Om jag hade kunnat så hade jag gett dom all världens lycka!
Så respektera dina föräldrar, en dag kanske dom inte finns där längre. Vart ska du då vända dig för att få hjälp,råd eller stöttning?



Det jag vill säga är att jag älskar min mamma och pappa. Tack att jag fick just ER som föräldrar <3

Kom tillbaka.

Det har varit lite jobbigt sen Emelie och Maddis åkte, det var så skönt att ha dom här. Hoppas nu bara dom bestämmer sig för att flytta till Arvika. Fy fan vad mitt liv ska kännas perfekt då! Kunna ha dom så det är bars att ta en promenad lixom. Tror nog INGEN skulle fatta den lyckan.

Just nu går jag och väntar på att dom ska ringa från Torsby och typ säga "välkommen den 7:e Maj på dietistkurs!" Då kommer jag grin av lycka!! Så håll era tummar på att dom ringer snart så jag slipper vänta!!!



kom tillbaka till mig <3

Äntligen!!

Nu är det äntligen 3:e April. Idag kommer äntligen Emelie,Maddis och Didrik, som jag har längtat. Så nu sitter jag bussen in till stan för aka umgås med Andrea fram tills dom kommer så jag slipper sitta hemma och bara vänta på att tiden ska gå. Det är så JÄVLA drygt så ni anar inte, spec inte då det bara kryper i kroppen och man vill att tiden ska gå snabbt.

Igår stor städadr jag lägenheten och tvättade. Var riktigt gött sen när det väl var gjort och jag kunde bara njuta. Så nu ser det bra ut när dom kommer ikväll :)

iiiiih. Jag tror ingen kan förstå hur mycket jag har längtat faktiskt :D