Att vara paranoid.

Har gått in i en period då jag är fruktansvärt paranoid. Fattar inte varför då detta bara har varit ett problem i små doser så att säga. Nu har det suttit i ca 2veckor och vill inte längre fråga folk om dom vill hitta på något med mig för av rädsla att dom ska sitta och snacka om hur jobbig jag är. Men samtidigt vill jag bara omringa mig med människor jag gillar att umgås med... Fattar inte, varför ska det vara så här? Har inte ork att sitta och vara paranoid dag in och dag ut.. Kanske dags att ta upp kontakt med en läkare och få rätt hjälp för det? Tror nog det, för snart kommer jag låsa in mig själv i lägenheten och bara sitta här... Jag vill bara va "normal" och slippa dessa känslor och tankar som varje dag plågar mig. Men en sak som har varit så mycket bättre denna sommar är att jag har typ lyckats stänga av mina känslor för folk. Ville inte ha en till sommar där jag går och är olycklig för att jag tyckte om någon, så har det inte varit den här sommaren. Det är jag fruktansvärt glad över, men ist tog min paranoida sida över... Men baah, kan inte någon bara slå eller något? 

Är iaf glad att jag kommer få se Norlie & KKV på Fredag om jag så ska gå dit ensam, så är det bara..

Blev inget bra inlägg då mina tankar är åt alla håll och kanter och kan inte ha dom på ett ställe, men nu ska jag göra mig iordning för snart kommer Angelina hem och vi ska ha date på mcd. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback