Jag vill bara skrika rakt ut.

Allt gör så fruktansvärt ont i mig, det bara river och biter. Tårarna rinner nedför kinden, varför alla dessa minnen som gör så ont i mig? Varför finns dom? Jag vill bort, bara ta bort all kontakt man har med folk och sen komma tillbaka om några år och vara förändrad. Se vilka som verkligen finns där för mig, som inte gav upp hoppet om mig. Jag borde egentligen sova, men jag orkar inte sova men samtidigt orkar jag inte vara vaken. Jag känner mig iaktagen, någon sitter bakom mig känns det som. Jag vill riva upp armarna och bara se allt blod flytta ut på golvet. Men fan, jag får inte. Får inte ge upp nu jag har inte skadat mig själv på länge.. Sist jag skärde mig var i Okt 2008, jag känner mig tom. Jag sitter och river med naglarna, men det är inte tillräkligt vassa för att kunnde riva upp något. FANFAN.

Skjut mig.

Kommentarer
Emelie

Du är så duktig. Var stolt över att du hållt dig ifrån det så länge. Jag lämnar dig inte. <3

2009-02-12 @ 15:44:51 | http://withoutherwings.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback