Hush hush.
Nu är man ett år äldre, vart tar tiden vägen egentligen? Tänk va gött att få vara liten igen och slippa alla vakna nätter med dunkande ångest innanför bröstkorgen. Men nu är det så att man är 24 år, går bara och väntar på min op så jag kan få ett lättare liv. Gaah, kan inte tiden gå lite snabbare? Jag vill börja leva på riktigt!
Silence
Går just nu och tänker väldigt mycket på Mike. Saknar honom väldigt mycket och vill prata med honom. För jag och han kunde prata om ALLT och drog orden ur mig ibland, fick mig att öppna mig och prata mer om saker jag annars inte gör. Kom tillbaka jag behöver dig!
Kan inte någon bara skjuta mig så jag slipper alla dessa jävla tankar och känslor? Tack.
