Katt-mys!

Hell yeah. Ligger i sängen och myser med två av mina bebisar just medans jag lyssnarå på grannen som snarkar. Livet känns, för det mesta bra faktiskt. Det är vissa tidpunkter och dagar då ångesten suger tag i en tråkigt nog. Men det är väl livets gång så att säga? 

Har märkt att en grej efter op är att jag har blivit sjukt rastlös. Vill HELA tiden göra saker men slutar oftast i soffan ändå, tragiskt nog. Men inga sura miner för det :) 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback