Jaa. Sitter här och deppar igen och vet inte vad jag ska göra, blir väl snart sängen i think.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mina känslor, dom är över allt men ändå ingenstans.
Ganska så störande.
När jag sitter och funderar på hur studenten kommer bli så blire jag faktiskt lite rädd.
Att jag ska släppa allt det där med skolan om ett år.
Dock kommer det bli gött att inte behöva gå och sätta sig i skolbänk igen och ha ångest och oro i bröstet hela dagarna.
När skolan tar slut så kan jag förhoppningsvis äntligen släppa alla minnen jag har fria och bara låta dom försvinna ut i världen.
För då behöver jag inte gå runt och på minnas om dom hela tiden.
Så fort jag ser ett ansikte från min barndom som jag vet har gjort mig något ont, så får jag väldigt ont i magen och går om vägar för att slippa se personen och bli utsatt för ngt.
Jovisst, det är nu min hemskaste deprisson börjar, då det är höst.
Många onda minnen från den här års tiden. Längtar till vintern, till all snö som ligger och glitrar efter backen.
Nu orkar jag inte sitta här och klaga längre.
Nu ska jag ta på mig byxor och gå ut med Klaris..

-Over And Out-