När är det min tur att synas?
När är det jag som får höras?
När är det jag kommer få må bra?


Idag är jag trött och mår inge bra.
Känner hur tårarna bränner innanför ögonlocken.
har egentligen haft en bra dag, men ändå.
Känner mig så osynlig.
Mina minnen gör ont i mig, det känns som om någon står och hugger med kniv i mig.
jag ser dimmigt och vet inte vart jag ska gå.
Jag vill känna mig varm i kroppen av kärlekens kraft.
Jag vill kunna le utan att kämpa för att orka göra det.
När är det min tur att synas egentligen?
Jag ser ut som ett spöke, jag är ett spöke.
Jag behöver något som kan lugna mig, typ som en stor varm famn.
En som ligger och kliar mig på ryggen tills jag somnar utan dessa tabletter.
Jag har egentligen inget intressant liv, och fattar egentligen inte varför jag har såna underbara vänner som jag har.
Jag är ju bara en stor idiot som inte borde ha något.
Jag behöver hjälp, men orkar inte skrika ut det.

Jag går varenda dag med ett påklistrat leende