Varje andetag gör ont i mig.
Smärtan från barnbens minnen gör ont.
Att alltid vara den som alltid var utpekad.
Varje steg mot en riktning gör ont.
Jag vill inte leva i skräk längre, det börjar bli ganska jobbigt.
Jag ser saker som inte andra ser.
Jag ser spindlar klättra på väggarna i mitt rum.
Jag försöker skrika men inget vill komma ut.
Paniken tar tag i mig och slungar runt mig i rummet.
Jag vill spy, jag vill bort från allt.
Smärtan förstör mig.