till min mamma.

Detta är något jag har gått och tänkt på länge. Sista året när jag bodde hemma så ville jag emellanåt se hur mycket hon brydde sig (det var under den tiden jag trodde att alla i familjen såg mig som en belastning). När hon jobbade natt så när jag visste att hon strax skulle komma hem så jag la mig påklädd på sängen,utan täcke och datorn fullt igång med musik och så på och så väntade jag på att hon skulle komma hem. När jag hörde att hon parkerade bilen i carporten la jag ifrån mig telefon och blundade. Sen hörde jag mamma komma in genom ytter dörren (jag hade mitt rum bredvid ytter dörren). Efter en liten stund hör jag hur hon går in på mitt rum, stänger ner datorn och lägger en filt på mig.
Tycker det är synd att man inte ser det tidigare hur mycket dom egentligen bryr sig. Jag började inte göra det förrens jag flyttade hemifrån. Visst har jag uppskattat dom innan, men inte lika mycket som nu. När man är liten tycker man att dom är jobbiga som tjatar och har sig, men tänk om man hade lyssnat på dom? Då kanske något så enkelt som att städa hade känts lättare när man flyttade hemifrån?
I det stora hela så tänker jag väldigt ofta mina föräldrar och vet att dom ALLTID finns där och har funnits där. Om jag hade kunnat så hade jag gett dom all världens lycka!
Så respektera dina föräldrar, en dag kanske dom inte finns där längre. Vart ska du då vända dig för att få hjälp,råd eller stöttning?



Det jag vill säga är att jag älskar min mamma och pappa. Tack att jag fick just ER som föräldrar <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback