Det finns kärlek och det finns kärlek. Det jag tänkte skriva om är min kärlek till mina två närmsta vänner jag har. Visst, jag har många riktigt bra vänner. Men dom här två tjejerna har jag gått egenom mycket med och dom betyder otroligt mycket. Jag kommer ihåg när jag klev av bussen i Lidköping den 20:e Juli 2007, jag var sjukt nervös inför det hela. Jag skulle träffa Emelie för första gången, vi hade haft kontakt i ca ett halvår. Det helade började med att jag skrev på Dastar mitt hat om Arvika och hur gärna jag ville här ifrån. Var trött på allt krångel som var här just då och så kändes livet så jävla surt med deprission titt som tätt. Men iaf, då skriver antingen Emelie eller Maddis att dom är ifrån Arvika men att dom inte längre bodde här. Jag sken upp som en sol och ville varje dag prata med dom, men kommer ihåg att dom hade inget nät just den perioden och var bara inne då dom hade tillgång till en dator. Jag väntade dag in och dag ut på att dom skulle logga in. Sen sommaren där så började jag prata ordentligt med dom, och jag kände att det här är två riktigt bra människor. Så under fesival veckan bestömde vi att jag skulle komma ner för vi skulle även överraska en som inte visste att jag skulle komma. När jag klev av bussen där i Lidköping så var jag sjukt nervör men samtidigt väldigt förväntansfull på helgen. När jag väl fick se Emelie och vi kramades där så kände jag bara "Det här är en vänskap jag ska ta vara på!" Vi fick skjuts hem till dom och där fick jag träffa Maddis, hon var sjukt blyg och inte riktigt våga prata med mig. Det var senare jag började lära känna henne och kom in på hennes liv och fick verkligen inse vilken jävla underbar människa. Även om hon är blyg och hon själv kan tro att hon är en dålig människa så är hon ABSOLUT inte det. Dessa två tjejer har kommit och betyda mycket för mig. Sommaren 2009 var jag i Götene varje hela och vi hade alltid kul, så vi bestämde att veckan efter mârten skulle jag flytta ner och flytta ihop med Emelie..

 

När jag kom ner till Götene med mitt flyttlast var jag så lycklig, jag slapp Arvika och fick bo med världens underbaraste och finaste tjej. Maddis fick jag även ännu bättre kontakt med då. Alla helger vi var ute och festade var riktigt roliga, vi hade inte mycket att leva på men vi fick ändå allt att gå runt. Sen kommer jag ihåg när Emelie fick beskedet att hon skulle läggas in på ett behanglingshem, den dagen hon åkte var nog en av mina värsta dagar i mitt hela liv. Men tack vare Maddis klarade jag dom månaderna då hon kom förbi titt som tätt och umgicks med mig. Sen flyttade vi ju till Tenngatan och dom månaderna var riktigt härliga, när vi hade våra små "lan". Det finns så himlans mycket jag kan skriva om den tiden. Men den var som sagt UNDERBAR. Om mindre än en månad kommer dom båda hit och jag kan inte stå ut med att vänta typ, haha. Att få ha om här i en vecka kommer bli underbart. 

Så tjejer, ni är mina stora kärlekar i livet och ni förgyllt mitt liv så himlans mycket. Ni är perfekta i mina ögon trots er problematik som ni har. Men det är just det som gör er till dom människor ni är. Glöm aldrig det, oavsett om ni känner er ensamna så tänker jag ALLTID på er, ni finns alltid i mina tankar. <3